 |
 |
 |
| - reseguider och dagböcker |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
||||
|
Sevärt i Wellington
|
 |
||
Wellington är sedan 1865 Nya Zeelands huvudstad, trots den lilla populationen. Staden klättar uppför kullarna som omger den pittoreska hamnen Lambton Harbour. Den är idag inte längre bara landets politiska huvudstad, utan en vacker och trivsam stad med fina butiker, gallerier, restauranger och caféer. De senaste 20 åren har kultur- och nöjeslivet fått en rejäl uppsving med museer, konsert- och teaterlokaler. Det är också Nya Zeelands filmhuvudstad och kallar sig själv "Wellywood", inte minst tack vare stadens stolthet, den Oscarsbelönade filmregissören Peter Jackson, som bl.a. ligger bakom "Sagan om Ringen"-filmerna. Området där Wellington ligger var fram till slutet av 1800-talet täckt av orörd regnskog, dock bebodd av maoristammen Ngati Tara. De första europeiska bosättarna, som kom med fartyget Aurora, slog sig ned i Petone (då Britannia) vid Hutt Rivers mynning, 1840. De flyttade sedan söderut till plattare mark i nuvarande Thorndon och döpte sin stad efter Arthur Wellesley, den förste hertigen av Wellington och segare i slaget vid Waterloo 1815. 1865 flyttades huvudstaden hit från Auckland, dels på grund av trycket från de nya invånarna på södra Nordön och dels för att det rika Sydön blomstrade av guldfyndigheter och staden hade ett mer centralt läge i landet. Mellan 1870-talet och 1910-talet genomfördes Nya Zeelands största skogsröjningsprogram någonsin för att skapa jordbruksmark åt de nybyggare som strömmade in från utlandet. |
||||
Te Papa Tongarewa| Parliament of New Zealand | ||
|
32 Molesworth Street Parliament of New Zealand består av fyra huvudbyggnader: Parliament House, Parliamentary Library Building, Beehive-The Executive Wing och Bowen House. Det edvardiansk-nyklassicistiska Parliament House byggdes 1914-1922 i granit och marmor från Sydön, efter att den tidigare träbyggnaden 1907 totalförstörts i en brand. Under uppbyggandet flyttade regeringen in i Government House, men eftersom det var så trångt flyttade man tillbaka till det ofärdiga parlamentshuset 1918. Första Världskrigets utbrott ledde till brist på arbetskraft och material och den andra halvan byggdes aldrig. Intill ligger Parliamentary Library Building som byggdes i nygotisk stil 1883-1899 och var den enda byggnaden som överlevde branden, tack vare att den var brandsäkert. De båda byggnaderna var hotade att förstöras av jordbävningar och genomgick grundliga renoveringar 1991-1996. Eftersom de två parlamentsbyggnaderna var föråldrade och trånga föreslog en brittisk arkitekt 1964 en lösning på problemet: Beehive (Bikupan), vilket togs emot med både avsmak och gillande. 1979 stod den dock klart och har blivit en arkitektonisk symbol för landet. Byggnaden är 72 m hög och består av 10 våningar ovan jord och fyra under. Här finns premiärministers kontor. En underjordisk gång leder till den anslutande Bowen House (Bowen Street), en modern 22 våningar hög byggnad som uppfördes 1988-1990 för att rymma kontorslokaler. Det hyrdes av Parlamentet 1991-1996 som tillfälligt hem vid renoveringarna av de äldre parlamentsbyggnaderna. Det visade sig dock att kontorsytorna var så oumbärliga att man fortfarande hyr byggnaden för sina parlamentsmedlemmar. Guidade kostnadsfria turer finns i alla fyra byggnaderna. Mer info: www.parliament.nz |
|
| Thorndon | ||
|
Stadsdelen Thorndon ligger omedelbart norr om Parlamentet och har många viktiga byggnader och institutioner. National Library (Molesworth Street/Aitken Street) har Nya Zeelands mest kompletta boksamling. Den rymmer också Alexander Turnbull Library, en tidig kolonial samling med historiska böcker, kartor, dagstidningar och fotografier. Mer info: www.natlib.govt.nz Ett kvarter bort ligger National Archives (10 Mulgrave Street) där landets officiella dokument för varas. Det viktigaste är originalet av Waitangifördraget, men här finns även brev skrivna av James Cook och hemställan som ledde till kvinnlig rösträtt i Nya Zeeland (först i världen). Mer info: www.archives.govt.nz På varsin ände av National Library ligger de två kyrkorna, Nya och Gamla St Paul. Cathedral Church of St Paul, eller Old St Paul's (34 Mulgrave Street), är ett magnifikt exempel på en katedral i tidig engelsk gotisk stil som anpassats till koloniala förhållanden och material. Kyrkan, som är helt byggd i trä av rimu, kauri och totaraträd, inklusive dess spikar, invigdes 1866. Den vackra interiörens utförande visar Wellingtons tidiga historia och magnifika målade fönster föreställer scener ur bibeln. Mer info: www.oldsaintpauls.co.nz Wellington Cathedral of St Paul, eller New St Paul'ss (Molesworth Street/Hill Street) fullbordades 2000 efter många decenniers byggande. Katedralen, som är byggd i romansk stil, pryds av vackra etsade och målade fönster, minnesmärken av historiska händelser och en orgel med 4 000 pipor. Mer info: www.wellingtoncathedral.org.nz |
|
| Lambton Quay | ||
|
Lambton Quay är Wellingtons främsta shoppinggata som sträcker
sig 1100 m genom dess politiska och kommersiella centrum. Gatan var en gång
strandlinjen, men en jordbävning med landhöjning som följd 1855 och
landutfyllningar som startade 1852, har successivt flyttat den längre och
längre bort. På utvalda ställen längs trottoarerna visar
minnesplattor var strandlinjen gick före 1852. En av de främsta byggnaderna är Old Public Trust Building (131-135 Lambton Quay) byggd i edwardiansk barock 1905-1909. Det är Nya Zeelands enda bevarade byggnad i nyzeeländsk granit och har räddats från rivning två gånger, 1975 och 2013 då hyresgästerna tvingades evakueras p.g.a. en jordbävning. Den håller just nu på att renoveras och jordbävningssäkras. I norra änden av Lambton Quay, inte långt från Parlamentet, ligger Old Government Buildings som byggdes 1876 och är världens näst största träbyggnad. Den byggdes dock i en stil som skulle imitera sten. Den användes av parlamentet respektive regeringen fram till 1990 och är numera sätet för Victoria University Law School. Allmänheten har tillträde till det ursprungliga rådsrummet på bottenvåningen och den historiska utställningen på första våningen. Intill Queens Wharf, strax öster om Lambton Quay, ligger Museum of Wellington, City and Sea (3 Jervois Quay) som inryms i ett före detta tullverk som byggdes 1892. Här får man lära sig Wellingtons historia av både land och hav med föremål från skeppsvrak, målningar, gamla kartor och loggböcker och videofilmer. En stor del av museet tillägnas färjan Wahine som trafikerade sundet mellan Nordön och Sydön men sjönk utanför Wellington under en storm 1968. Det finns också ett galleri som skildrar stadens förändring de senaste 100 åren. Primmer's Ark Gallery tillägnas det gamla segelfartyget Inconstant som byggdes 1848. Mer info: www.museumswellington.org.nz/museum-of-wellington-city-and-sea |
|
| Courtenay Place | ||
| Hjärtat i Wellingtons nattliv är Courtenay Place som kantas
av pubar, nattklubbar, teatrar, trendiga caféer och restauranger i alla
prisklasser och smaker. Torget har ett pulserande gatuliv med gatumusikanter
och artister som visar upp sig för folket som samlas här från
morgon till natt. Paramount Theatre (25 Courtenay Place) är stadens äldsta biograf och byggdes på Te Aro Beach 1917. Landfyllnad har dock gjort att byggnaden förlorat sitt havsläge. En av de klassiska teatrarna är vackra St James Theatre (77-87 Courtenay Place) som byggdes 1912. Den var rivningshotad under 1980-talet, men totalrenoverades 1997 och hyser nu bl.a. Royal New Zealand Ballet. Vid östra änden av Courtenay Place ligger biografen Embassy Theater (9-11 Kent Terrace) som byggdes i klassisk stil 1924. Den 1 december 2003 hölls den stora världspremiären av "Sagan om Ringen: Kungens återkomst" här och den röda mattan längs Courtenay Place kantades av 120 000 fans som ville ha en skymt av filmstjärnorna. Vid västra änden av Courtnenay Place ligger The Opera House (111-113 Manners Street) som byggdes 1911-1914. |
|
|
| Civic Square | ||
|
Civic Square utgör stadens kulturella centrum. Det rosa-beiga vidsträckta torget invigdes
1992 och pryds av intressanta husfasader och skulpturer, t.ex. den svävande bollen Ferns täckt med ormbunksblad
i silver och de 15 nikaupalmerna i koppar, zink och stål. Sex av dem är fristående och nio stöttar Wellington
Central Library som ligger på torgets norra sida och öppnade 1991. Bredvid ligger en vacker Art Deco-byggnad från
1940 som var stadens allmänna bibliotek fram till de flyttade till byggnaden intill. Den rymmer sedan 1993 City Gallery,
landets ledande konstgalleri med framför allt tillfälliga utställningar specialiserade på samtida konst,
arkitektur och design från huvudsakligen Nya Zeeland, men även övriga världen. Mer info: www.city-gallery.org.nz Torgets södra sida kantas av edwardianska Town Hall (109 Wakefield Street) som byggdes 1901-1904 och ansågs vara ett mästerverk. Efter jordbävningen i Napier 1931 togs det vackra klocktornet, klockan och så småningom den romanska portiken, kornischen och de korintiska och joniska pelarna bort på grund av jordbävningsrisken. Under 1970-talet hotades stadshuset av rivning, men man beslöt att behålla byggnaden och jordbävningssäkra den, mycket tack vare sin fina konsertsal. Nu har stadshuset renoverats till sin forna glans och återöppnat sedan 1992. Konsertsalen, med sin magnifika trappa och formpressade zinktak, anses vara en av världens bästa för sin högkvalitativa akustik och hemmahall för New Zealand Symphony Orchestra. Bredvid Town Hall ligger det halvcirkelformade Michael Fowler Centre (111 Wakefield Street) som byggdes 1980-1983 och är en av stadens främsta konserthallar med sin fantastiska akustik, men centret är också värd för konferenser, politiska möten och den populära New Zealand International Arts Festival. Från Civic Square över Jervois Quay till Frank Kitts lagoon i hamnen leder City to Sea Bridge som öppnade 1994. Gångbron av timmerplankor pryds av träskulpturer skapade av den berömda maorikonstnären Paratene Matchitt. |
|
| Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa | ||
|
55 Cable Street En av Wellingtons - och Nya Zeelands - främsta sevärdheter är nationalmuseet Museum of New Zealand Te Papa Tongarewa, "Vårt ställe", som grundades 1992 och öppnade i sin nuvarande byggnad 1998. Här finns allt man behöver veta om Nya Zeeland under ett tak och rymmer några av landets finaste skatter. Det finns både kort- och långvariga utställningar. Här redogör jag för de långvariga som finns just nu. I Awesome Forces får man uppleva de geologiska krafter som format landskapet, exempelvis genom jordbävningar, vulkanutbrott och erosioner. Man får se hur jordens yta förändrats sedan 120 miljoner år tillbaka, beskriver de krafter som förändrar jordens yta. Här finns ett rum där man får känna hur det är att vara i en jordbävning och se effekterna av regn och extremt väder. En ljud- och ljusshow beskriver också relationen mellan land, människa och naturens krafter. Utomhus befinner sig Bush City som är en naturoas av inhemsk bush som det såg ut för 200 år sedan. Här har man dessutom samlat vattenfall, en lagun, våtmarker och vulkaniskt landskap och man uppleva en lysmaskgrotta, klättra i ett lavaflöde, korsa en svängbro och gräva efter dinosauriefossiler. The Colossal Squid visar den största bläckfisk, 495 kg tung, som någonsin fångats och världens enda hela till allmän uppvisning. Här får man även lära sig allt om bläckfiskars anatomi och hur de lever. Mountain to Sea är en utställning om landets artrikedom bland växter och djur från havsbotten till himmel presenterade i sex olika ekosystem: alpin, bush, sötvatten, kust, öppet hav och djupt vatten. Små insekter, ett enormt skelett av en 21 m lång blåval. Utställningen är unik i sin presentation och ackompanjeras av ljud och ljuseffekter. Två utställningar handlar om Waitangifördraget Treaty 2U berättar om händelserna som ledde till fördraget, beskriver vad det står i det och de viktiga skillnaderna i den engelska och maoriska versionen. Signs of a Nation är en katedralliknande sal med en stor kopia av fördraget och dess båda versioner skrivet på väggarna. Här finns historier från de som påverkats av fördraget och även nutida åsikter och funderingar. Passports handlar om de invandrare som anlänt till Nya Zeeland, vem de var, vad de hade med sig och vad de lämnade efter sig. Det finns också en regelbundet växlande sektion där man presenterar olika invandrade etniska kulturer och hur de har påverkat Nya Zeeland. Te Marae är en unik upplevelse med en äkta marae (maorisk kommunal samlingsplats) i 2000-talstappning. Det ska både lära ut betydelsen av ett maoriskt möteshus och visa upp maorisk konst och design. Denna samlingsplats riktar sig till Nya Zeelands bikulturella samhälle och förkroppsligar partnerskapet mellan de två, det som hela museet handlar om. Alla kulturer ska känna sig hemma här. En annan maoriutställning är Mana Whenua som undersöker och hyllar maorifolket som Nya Zeelands ursprungsbefolkning. Man får hela dess historia i med- och motgång med personliga historier, tidsresor, traditionella och historiska konstverk och skatter. I ett av världens äldsta möteshus finns en ljud- och ljuspresentation får man se maorivärlden i ett unikt perspektiv. Tangata o le Moana: The Story of Pacific people in New Zealandhandlar om Stilla Havs-folket i Nya Zeeland, från de som kom för 800 år sedan till de som lever här idag, från politiker till musiker och rugbystjärnor. Blood Earth Fire leder besökaren genom Nya Zeelands skiftande natur. Djurarter som levde här före människan anlände, som moafågeln, den skrattande ugglan och andra utdöda djur finns att se liksom djur som människan importerat och hur de anpassat eller inte anpassat sig. Det finns också ett antal maoriföremål som kistor, kulturskatter, fiskeredskap och en kalender. En av utställningens höjdpunkter är en film där folk visar upp olika vackra och spektakulära platser i landet. Golden Days är som ett teaterdrama av viktiga händelser i Nya Zeelands historia. Från OS-guld till färje-, tåg- och flygkatastrofer, från landets stolthet - rugbylandslaget All Blacks till operasångerskan Dame Kiri Te Kanawa. Slice of Heaven: 20th Century Aotearoa handlar om människorna och händelserna som skapade Nya Zeelands 1900-tal. Quake Breaker ligger under jorden utanför entrén och visar de isolatorer som ska skydda byggnaden från jordbävningar. De består av stållaminerade gummiblock med en blykärna vilka reducerar skakandet. Isolatorerna uppfanns av en nyzeeländsk forskare och använts nu i flera byggnader i jordbävningshotade områden världen. Man får här se en genomskärning av en isolator och en interaktiv beskrivning av hur de fungerar i en jordbävning. På Te Papa kan man dessutom stifta bekantskap med den berömda nyzeeländske kapplöpningshästen Phar Lap, en kanon från James Cooks fartyg Endeavour, flygplanet Tiger Moth som byggdes för stridspilotträning och senare revolutionerade jordbruket, Britten-motorcykeln som skapades i en privat verkstad i Christchurch och slog flera av världens bästamotorcykel producenter. Mer info: www.tepapa.govt.nz Bredvid Te Papa ligger den vackra Circa Theatre (1 Taranaki Street) som räddades undan rivning när hamnen byggdes om. Byggnaden uppfördes för det forna Westport Coal Company 1916 och 1994 flyttade Circa hit. Den lilla och intima teatern är är viktig för stadens kultur och har satt upp flera prisbelönta pjäser. Mer info: www.circa.co.nz |
|
| Wellington Botanic Garden | ||
|
101 Glenmore Street, Kelburn Den stora botaniska trädgården anlades 1868 och har ett fantastiskt läge på sluttningen av en höjd med fantastisk utsikt. Den består av en blandning av skyddad ursprunglig skog, barrträdsplanteringar, gräsmattor och växtsamlingar som epifyter, hortensior, fuchsior, rhododendron, kamelior, Australian Garden, Threatened Species Garden med utrotningshotade växter, Rock Garden, köttätande växter och Herb Garden med olika örter. På våren planteras dessutom 30 000 tulpaner. I en damm i Peace Garden står en lanterna med en låga från bränderna efter Hiroshimabombningen under Andra Världskriget, skänkt av Japan som tack för Nya Zeelands arbete mot atomvapen. Den populäraste trädgården torde vara Lady Norwood Rose Garden med formella rabatter bestående av 106 olika arter av rosor. Här finns också Begonia House med tropiska och tempererade växter, en butik och ett café. Andra sevärdheter är ett antal statyer och skulpturer, ett tehus, en näckrosdamm, ett trädhus och i norra änden Bolton Street Memorial Park, en kyrkogård från Wellington-kolonins tid 1840-1892. I östra änden ligger Space Place at Carter Observatory (40 Salamanca Road) som öppnade 1941 och blev Nya Zeelands nationella observatorium 1977. Observatoriet återöppnade efter en ombyggnad 2010. Här finns utställningar om astronomi, audiovisuella föreställningar, ett planetarium med två teleskop samt ett historiskt linsteleskop, i en separat byggnad, som allmänheten kan få använda. Mer info: www.museumswellington.org.nz/space-place Det enklaste sättet att ta sig till Botanic Gardens är med Wellington Cable Car (1 Upland Street), en bergbana som utgår från Lambton Quay. Den invigdes 1902 för att förbinda centrum med de nybyggda förorterna uppe i bergen. Uppe på toppen vid Kelbourn finns Cable Car Museum som berättar mer om dess historia. Mer info: www.cablecarmuseum.co.nz |
|
| Government House | ||
|
1 Rugby Street, Newtown Government House, som ligger i utkanten av Alexandra Park sydost om centrala Wellington, är officiellt residens för Nya Zeelands generalguvernör. Träbyggnaden uppfördes i edvardiansk stil 1908-1910 och består av generalguvernörens privata våning, åtta gästrum och andra smårum, balsal, orangeri och kontor. Taupaepae är den officiella entrén där prominenta gäster välkomnas. Här står två pelare klädda med snidat totaraträ. Härifrån leder den stora hallen som sträcker sig genom nästan hela Government House. På väggarna hänger flera konstverk som speglar Nya Zeelands historia och generalguvernörens roll. The Ballroom är det största rummet och används, förutom för baler, till mottagningar, konserter, ämbetsinstallationer, prisutdelningar och banketter. Mindre mottagningar och möten mellan statschefer och regeringschefer hålls i Blundell Room och Porrit Room som också har värdefulla konstverk. Det magnifika Norrie State Dining Room som pryds av kungliga porträtt används för statsmiddagar var de nobla gästerna kan sitta ner vid ett långbord från 1880. Bledisloe Conservatory användes ursprungligen av trädgårdsmästarna för att odla sticklingar. På 1980-talet gjordes orangeriet om till uterum och används vid olika sammankomster. Den omgivande trädgården är på 12 hektar och består av gräsmattor, tennis- och squashbana, pool och både exotiska och nationella träd. Mer info: www.gg.govt.nz |
|
| Marine Drive | ||
|
Öster
om Wellington sträcker sig den 30 km långa Marine Drive, en av
de vackraste kustvägarna i Nya Zeeland. Den börjar i den fashionabla
förorten Oriental Bay, nedanför Mount Victoria,
strax öster om Wellingtons stadskärna. Det är en av de förorter
som är kända för sina viktorianska trävillor som klättrar
uppför bergen. Eftersom bristen på plan mark var stor tvingades
man i slutet av 1800-talet bygga på de branta sluttningarna kring
hamnen. De byggdes av timmer från kauriskogarna och karaktäriseras
av två våningar med burspråk och en veranda på framsidan,
plåttak och gärna utsmyckningar och målade fönsterglas.
Oriental Bay har en strand, dyra restauranger och trevliga caféer
och är ett populärt ställe att träffas på. Från toppen av det 196 m höga Mount Victoria får man en magnifik utsikt över staden och Lambton Harbour. Vägen vänder sedan tvärt söderut och når den skyddande viken Evans Bay längst in i en större bukt. Det är en populär plats för segling och det finns en småbåtshamn. Vägen fortsätter därefter norrut igen, rundar en udde och når Mahanga Bay, en av de minsta vikarna längs kusten, och den populära och vackra badstranden vid Scorching Bay. Mittemot stranden ligger det berömda Chocolate Fish Café. Från Scorching Bay har man fin utsikt över Somes och Ward Island samt Cook Strait. Nästa ort är Karaka Bay, som är uppkallad efter karakaträden, en nyzeeländsk art med orange bär. Det är en populär sommarort med många sommarstugor som byggdes av rika wellingtonbor i början av 1900-talet. Worser Bay har också en fin och badvänlig strand och är säte för Wellingtons blomstrande filmindustri. I Breaker Bay söderut är chansen stor att se dvärgpingviner gå över vägen. Dykning är populärt här. Vägen fortsätter fram längs sydkusten, passerar Wellington International Airport och når Lyall Bay, som är ett surfingmekka. Det finns en badstrand också, men är mindre populär på grund av de kyliga sydvindarna. Livräddarmästarskap anordnas ofta här. Längre västerut ligger den lilla byn Island Bay i en bukt med samma namn. 500 m utanför kusten ligger ön Tapu Te Ranga Island med ett antal grottor som en gång var gömställe för den lokala maoristammen när andra stammar attackerade. Ön utgör en naturlig vågbrytare för den lilla byn. Vägen slutar i Owhiro Bay som har mysiga små fiskarstugor och bra dykmöjligheter med ett skeppsvrak att undersöka. Det är också utgångspunkten för den 4 km långa Red Rocks Coastal Walk där en stor flock sälhannar samlas varje år. Från Owhiro Bay kan man sedan köra direkt tillbaka till Wellington via Happy Valley Road. |
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |