|
Nordön |

Jag i Parnell
|
AUCKLAND
Auckland 2005-01-31
Då har man anlänt till ett nytt land. Minst sagt konstigt
eftersom det känns som om Sydney är mitt nya hem. Vi bor
på ett bra hostel, men det är inte alls som Base. Inget
täcke och dunkudde, inget gratis Internet och ingen frukost...
Men däremot ingår en liten måltid på kvällen
så vi slipper laga mat.
Jag kom hit sent i lördags kväll och gick bara runt i stan
lite. Senare på kvällen kom Linda. Igår tog vi färjan
till Devonport på norra sidan av bukten. Det var en liten
mysig ort med gulliga viktorianska hus och mysiga restauranger. Vi
gick en lång runda i smågatorna och besteg det 81 m höga
Mount Victoria. Därifrån hade man jättefin utsikt
över Auckland.
Sen gick vi till småbåtshamnen och till en mataffär.
Idag gick vi till Parnell, en stadsdel med charmiga hus och
små butiker, bl.a. en svensk glasbutik med svindyrt glas. Sen
hamnade vi i en rosenträdgård på väg till Mission
Bay. Stränderna här är ingen höjdare så
det blev inget bad. Är för bortskämd efter Australien.
Det är Anniversary Day i Auckland idag så det är mycket
folk ute och det var en hantverksmarknad vid stranden.
Imorgon lämnar vi Auckland för att åka vidare till
Bay of Islands, Nordöns nordspets. |

Jag på Mount Victoria, Devonport
|

Whangarei Falls

Jag efter att ha simmat med delfiner
|

BAY OF ISLANDS
Paihia 2005-02-03
Vi lämnade ett soligt Auckland och hamnade i ett regnigt Northland.
Där fick vi först stifta närmare bekantskap med ett
stort kauriträd, en inhemsk trädart som nästan utrotats
efter européernas ankomst. Sen besökte vi det vackra vattenfallet Whangarei Falls. Vi blev erbjudna att köpa ett antal utflykter
och Linda och jag blev sugna på att simma med delfiner. Det
kostade en slant, men vi bokade ändå.
Bay of Islands ska vara helt sagolikt vackert men det krävs sol
för att färgen på havet och stränderna ska komma
fram. Därför kändes det inte så kul att komma
dit och huttra under paraplyet istället.
Andra dagen åkte vi på en utflykt med fyrahjulsdriven
buss till Nya Zeelands nordspets. Vi kom först till 90 Mile Beach,
en lång sandstrand med vilda vågor. Det ska finnas vilda
hästar där också, men det såg vi inga.
Däremot fick vi prova sandboarding nedför höga branta
sanddynor. Det var riktigt häftigt!
Sedan tog vi ett snabbdopp i en vacker bukt innan vi körde vidare
mot Cape Reinga, Nya Zeelands näst nordligaste punkt (den
nordligaste ligger strax intill) var Tasmanhavet möter Stilla
Havet. Dessvärre började det regna ganska häftigt och
den vackra utsikten uteblev. Mycket trist! Men sen åkte vi och
köpte glass. Man fick en gigantisk kula för 1 dollar, men
jag betalade 1,70 och fick TRE gigantiska kulor! Mums!
Innan vi kom tillbaka till Paihia gick vi en liten promenad i en regnskog
med kauriträd och höga ormbunkar.
Sista dagen åkte vi ut på delfinturen. Redan efter 20
minuter hade vi ett stort delfinstim omkring oss. Tyvärr kunde
vi inte hoppa i med dem eftersom det fanns ungar där. Vi körde
istället vidare ut mot havet. Då började solen titta
fram och vattnet fick en sån där härlig godisblå
färg! Vi träffade på ett stort stim grindvalar, en
större svart delfinart.
Crewet var i extas, men Linda och jag trodde att vi var på väg
mot delfiner vi kunde simma med så vi blev lite besvikna. Men sedan
sa de att vi skulle
köra till den plats där de simmat de senaste dagarna. De
hade dock hört att delfinerna inte var så sugna på
att simma med oss.
Vi kom dit och hoppade i vattnet. Det var jättesvårt att
simma ikapp dem och de hade hört rätt: de var inte så
pigga på att simma med oss. Jag hade i alla fall en omkring
mig ca 10 sekunder, sedan blev det inte mer. Men det var häftigt
ändå!
När vi kom tillbaka hittade jag och Linda en tur hos en annan
arrangör. Där fick man en heldagskryssning i bukten inklusive
tur genom Hole in the Rock (en klippa med ett stort hål i) och
delfinsim för mindre än vad vi betalade! Vi blev så
irriterade! Inte minst för att solen lyste så och det hade
varit helt underbart att sitta på en båt hela dagen!
Från och med nu ska jag kolla alternativen lika noga som jag
gjorde i Australien! |

Bay of Islands

Jag vid Cape Reinga

Grindvalar
|

Cathedral Cove

Linda gräver på Hot Water Beach
|

COROMANDEL
Tauranga 2005-02-06
Det var fint väder i Auckland, men så fort vi återigen
lämnade storstaden kom de tjocka molnen fram. Vi tog InterCity-bussen
till den gamla guldgrävarstaden Thames var blev vi upphämtade
av Magic-bussen som tog oss runt Coromandel-halvön.
Vi besökte
de vanliga sevärdheterna. En lång promenad ledde till Cathedral
Cove, en härlig strand med en grotta. På andra sidan
grottan ligger en berömd klippa som syns på alla vykort.
Det var underbart vackert och jag kan bara föreställa mig
hur vackert det varit om det varit solsken!
Sen åkte vi till Hot Water Beach, en strand där
man vid lågvatten kan gräva sin egen bubbelpool efter som
det finns heta källor under sanden. Men det var högvatten
när vi var där så vi tog bara en snabbtitt.
Vi bodde i den lilla staden Whitianga som ligger jättevackert
omringat av klippor, en strand och en småbåtshamn.
I går morse åkte vi till Hot Water Beach igen med ett par som hade
bil. Det var lågvatten och vi försökte gräva
oss en pool, men det gällde att hitta rätt ställe.
Det gjorde vi till slut, men vattnet var så varmt att man brände
sig.
Sen blev vi skjutsade till Ferry Landing varifrån man kan ta
färjan till Whitianga. Avståndet är sa kort att man
kunnat simma över...
Regnet öser ner. Igår skulle vi ridit, men det blev inställt
eftersom marken var för våt! Så typiskt! Det var
så billigt och alla berättar om hur underbart det brukar
vara. Det var också på grund av ridningen vi stannade
en natt till.
Så den dagen var slöseri med tid. Vi snackade mest, löste
korsord, läste, gick och handlade och planerade framtida resor...
Imorse blev vi upphämtade av Magic igen. Vi stannade till i Coromandel
Town, men det var inte så intressant. I Thames tog vi återigen
InterCity-bussen och hamnade i Tauranga. Egentligen skulle
vi åkt till Mount Maunganui, men taxin dit var dyr och färjan
och bussen gick inte. Så vi stannade i Tauranga och det gjorde
inget för vi hittade ett jättebra hostel. Det ligger precis
vid den livliga hamnpromenaden och här finns en gigantisk balkong
med fantastiskt utsikt. |

Coromandel

Cathedral Cove
|

Lady Knox Geysir, Wai-O-Tapu
|

HETA KÄLLOR
Taupo 2005-02-08
Vi gick återigen upp tidigt för att hinna se Mount Mauganui innan det var dags att åka vidare 11:20.
Vi tog bussen redan halv sju på morgonen, men det regnade igen
så vår tripp blev inte långvarig. Vi gick längs
huvudgatan förbi alla stängda affärer och sen till
stranden. Om vädret varit till belåtenhet hade vi gått
upp på vulkanen varifrån man har jättefin utsikt. Men
det var det ju inte så vi åkte tillbaka redan klockan
nio.
Linda åkte direkt till Wellington och jag hoppade av i Rotorua,
huvudorten för landets vulkanbälte. Stan i sig var inte
speciellt upphetsande. Jag gick till Government Gardens och tittade
på den fina museumsbyggnaden som finns där. I parken fanns
också ett antal varma källor som det luktade ruttet ägg
om.
Sen gick jag och shoppade lite mat, filmrullar, ett billigt och litet
schackbräde som jag letat efter i flera månader samt en
jeanskavaj som jag verkligen inte behövde, men inte kunde motstå.
Jag ville åka till Wai-O-Tapu Thermal Wonderland och
bokade resan mellan Rotorua och Taupo med Magic eftersom jag skulle
slippa åka tillbaka till Rotorua efteråt. Det tyckte jag
var en ganska smart idé. På vägen besökte vi
en redwood-skog och jag lyckades nästan bli av med bussen!
I Wai-O-Tapu fick vi först se en gejser få ett utbrott,
vilket händer varje dag klockan 10.15 (med människans hjälp).
Sen gick jag en rundtur i parken och tittade på bubblande gyttjepölar,
rykande vattenhål, djupa kratrar och spygröna sjöar.
Och det stank ägg överallt.
På väg till Taupo kollade vi också in Huka Falls,
ett stort vattenfall med enorma mängder vatten.
Sen bestämde jag mig nästan för att hoppa fallskärm.
Det var så billigt och lät så häftigt. Men jag
kände inte att jag hade tid till det och jag tror att jag behöver
pengarna sen.
Blev avsläppt på busstationen i Taupo och får vänta
en stund på nästa buss som ska ta mig tillbaka till kusten
och staden Napier. |

Government Gardens, Rotorua

Champagne Pool, Wai-O-Tapu
|
|

NAPIER
Napier 2005-02-09
Vägen till Napier är inte så lång, men det tog
en evig tid. Den slingrade sig över berg och genom skogar och
det kändes som att åka 50 mil istället för 10.
Jag hittade hostlet där man har gratis Internet och det var riktigt
mysigt.
Idag var jag uppe tidigt för att titta på stan. Det finns
ett Marineland var man kan simma med delfiner och jag blev riktigt
sugen, men det var uppbokat till nästa vecka såklart.
Napier raserades helt under en jordbävning 1931 och därefter
byggde man om den i Art Deco-stil. Jag gick och tittade på huvudgatan
där de flesta Art Deco-husen finns och sen gick jag till Botaniska
trädgården. Det var soligt och jättevarmt och jag
blev så badsugen. Kunde inte hålla mig längre när
jag kom till stranden så jag hoppade i. Jätteskönt!
Jag hade tänkt lämna Napier klockan halv fyra, men hade
sett fel i tidtabellen så jag tvingades åka redan halv
ett, tråkigt nog. |

Napier
|
|

WELLINGTON
Wellington 2005-02-10
Det kändes som om det tog ett dygn, men anlände till slut
till Nya Zeelands huvudstad igår kväll. Wellington är
känt for sitt dåliga väder och den hårda blåsten,
men när jag kom hit var det strålande solsken.
Stan är jättemysig och vacker och om jag skulle bosatta
mig någonstans i Nya Zeeland hade det kunnat vara här.
Hann inte med så mycket igår kväll förutom att
äta middag och utnyttja Internet som jag har gratis på
hostlet - kanon!
Imorse gick jag en promenad till parlamentet, Civic Square och Botanical Gardens. Det var jättevackert där och
man hade en fantastisk utsikt över staden och bukten.
Besökte också ett museum om Wellington och dess hamn. Ganska
intressant. Sen försökte jag boka färjan till Sydön,
men tydligen har de dragit in en av färjorna så det fanns
ingen plats förrän på måndag! Katastrof! Men
som tur är finns det ett annat rederi, så jag bokade den.
Men jag får åka lite tidigare än jag tänkt.
Men det ska nog gå bra, jag har sett nästan allt jag ville
se här.
Nu ikväll gick jag på nationalmuseet Te Papa. Det
var nytt, stort och snyggt. Fastnade länge på avdelningen
om vulkaner och jordbävningar! |

Utsikt från Botanic Gardens
|
Sydön |
|
MARLBOROUGH SOUNDS
Picton 2005-02-12
Då har man anlänt till Picton på Sydön.
Men första intrycket var inte så bra eftersom det ösregnade.
Färjeresan går genom det vackra Marlborough Sounds, men
det var inte så vackert i hällande regn.
Precis innan jag gick på färjan tyckte jag att det luktade
får. Visst jag är på Nya Zeeland, men mitt i stan..?
Sen när jag gick ut på däck för att njuta av
vyerna tittade jag ned och fick se två lastbilar fulla av får!
Det var himla skoj!
Jag hade tänkt promenera en del av den vackra Queen Charlotte
Track, men med tanke på hur vädret var blev jag tveksam.
Jag kollade i alla fall upp med receptionen att jag kunde gå
den sträckan jag önskade och han sa att vi kunde avvakta
till morgonen och kolla hur vädret var då.
När jag vaknade i morse var det strålande solsken! Gissa
om jag blev glad! Så jag bokade vandringen och begav mig iväg
till hamnen. Det är så vackert där med det blå
havet, palmerna, segelbåtarna och de gröna bergen i bakgrunden...
Båten tog mig till den lilla bukten Bay of Many Coves.
En äldre engelsman, John, skulle också göra samma
sträcka som jag. Vi blev varnade om att biten upp till vandringsleden,
ca 2 timmar, skulle vara mycket brant. Det var ingen lögn...
Jag trodde aldrig att jag skulle komma fram överhuvudtaget!
Skogen tog aldrig slut och jag var helt färdig. Hamnade i en
brant snårskog och gick helt vilse, jag kunde inte komma en
meter längre fram. Det var så blött, jag halkade och
allt jag greppade tag i bröts. Jag förstod att jag gått
fel och ropade på John, som gått en bit före mig.
Han fick leda mig rätt och det visade sig att jag gått
åt helt fel håll! Jag blev jätterädd och var
glad att han var där.
Så småningom kom vi fram till en avtagsväg där
vi, enligt order, skulle ta till vänster. Så det gjorde
vi. Men vi fick gå genom täta taggiga buskar och jag började
undra om det verkligen var rätt. Så vi gick tillbaka och
åt andra hållet, men John menade att det var fel och ville
testa det andra igen. Så för tredje gången tog vi
oss igenom de stickiga buskarna, ännu längre den här
gången och det blev bara värre och värre. Då
beslutade John att det var för farligt att fortsätta. Han
hade regnbyxor på sig men jag bara kjol så mina ben och
armar var helt upprivna, jag blödde överallt och det kändes
som om jag stekt mig i ugnen.
Jag sa att vi kanske aldrig kom fram till avtagsvägen där
vi skulle ta vänster så vi fortsatte och till slut kom
vi rätt!
Stigen kändes som en bred motorväg och det blev betydligt
lättare, men ändå ganska krävande promenad. Vi
blev lite nervösa att vi inte skulle hinna med bussen så
vi fick knata på ganska bra.
Det var mycket skogsväg, men vyerna vi fick se var helt fantastiska
och havet hade den mest underbara blågröna färg.
Efter nästan 6 timmar var vi framme med en halvtimme till godo.
När jag kom tillbaka till Picton var det bara att skynda sig
att packa för avresa mot Nelson, där jag ska träffa
Linda igen! |

Picton


Marlborough Sounds
|
|

ABEL TASMAN NATIONAL PARK
Nelson 2005-02-13
Anlände till Nelson sent igår kväll. Träffade
Linda redan vid dörren.
Eftersom hon skulle åka till Abel Tasman redan dagen efter ville
jag också göra det så att vi kunde åka från
Nelson tillsammans. Det blev en snabbisplanering till midnatt, men
jag kom bara fram till att jag skulle vara redo att åka klockan
sju på morgonen med någon buss som hade plats.
Receptionisten hjälpte mig på morgonen att boka, men jag
kunde inte åka än klockan 8 för den första båten
var fullbokad.
Eftersom jag tog den sena båten var det meningen att jag skulle
ta den korta vägen, men det ville jag inte då den långa
är vackrast. Så jag fick skynda mig istället. Hoppade
av båten i den lilla bukten Bark Bay och började
nästan halvspringa eftersom jag visste att jag hade ont om tid.
Vid Frenchman Bay kom jag fram till ett ställe med den vackraste
utsikten jag nånsin sett! Det var nästan så att jag
tappade andan! Det var en liten blågrön lagun omringad
av en kritvit sandstrand och skog. I bakgrunden låg det blå
havet, på stranden ett litet semesterhus och i mitten av lagunen
en segelbåt. Det var så vackert!! Tyvärr fick jag
inte njuta av det så länge eftersom jag fick springa vidare.
Vid målet av etapp 1 kunde jag inte låta bli att bada
så det gick en kvart till det.
I början av etapp 2 kunde man ta en rejäl genväg om
det var lågvatten, men eftersom det inte var det fick jag ta
omvägen. Det tog en himla tid och jag kände paniken komma,
framför allt när jag träffade på ett par som
sa att det tog 4 timmar att gå, men det var bara 2,5 timmar
till bussens avgång.
Den sista biten var en pina, men jag kom fram 8 minuter innan bussen
gick och var helt färdig. 11,5 timmars vandring på två
dagar blev lite mycket så nu ska jag inte röra på
mig så mycket de närmaste dagarna... Men imorgon bär
det av med Magic-bussen till Greymouth. Allt går i ett! |

Vacker lagun vid Frenchman Bay

Torrent Bay, Abel Tasman National Park
|

Kawarau River
|

WESTLAND
Queenstown 2005-02-16
Lämnade Nelson och åkte vidare mot Greymouth där
vi skulle övernatta. På vägen stannade vi till för
att titta på Pancake Rocks and Blowholes, klippor som
av väder och vind formats så att de ser ut som pannkakor
som lagts ovanpå varandra.
Kuststräckan är jättevacker, men Greymouth var supertrist.
Som tur var bodde vi på ett jättefint hostel med underbara
sängar! Jag kunde knappt ta mig upp därifrån! Vi hade
också gratis biljard så jag spelade med en kille från
Malmö.
Morgonen efter åkte vi vidare till Franz Josef, en liten
håla som man besöker för dess glaciär. Jag och
Linda var inte så sugna på att gå upp på glaciären
så vi stannade på hostlet och tittade på film istället.
Jag har ju sett glaciärer förr.
Det blev återigen en tidig morgon när vi åkte vidare
mot Queenstown. Vårt första stopp var Lake Matheson,
Nya Zeelands mest fotograferade sjö. Här kan man se skogen
och de snötäckta topparna av Mount Cook och Mount Tasman
spegla sig i vattenytan. Dessvärre ösregnade det så
vi såg ingenting! Vår vanliga otur! Jag och Linda var
dessutom de enda i bussen som faktiskt besvärade oss att gå
dit och åtminstone titta på den.
Sen körde vi genom Haast Pass, en vacker väg inklämd
mellan två bergskedjor. Höga vattenfall kastade sig nedför
bergsväggarna eftersom det regnat så mycket. Det såg
helt fantastiskt ut.
Vi stannade till vid de knallblå sjöarna Lake Wanaka och Hawea innan vi nådde Kawarau Suspension Bridge,
var man kommersiellt hoppade bungyjump första gången. Det var en jättevacker
plats med en djup klyfta och en mintgrön flod rinnande igenom.
Vi tittade på när de hoppade.
På kvällen kom vi fram till Queenstown, som ligger
vackert intill Lake Wakatipu och påminner lite om en lite lyxigare
alport med fina butiker och mysiga restauranger. På vintern
kan man åka skidor här.
Men om jag inte visste bättre hade jag trott att det var vinter
nu för det är jättekallt här! Skulle vilja ha
vinterjacka och vantar och jag skojar inte!
Vi har fått ragga ett nytt ställe att bo på imorgon
eftersom det är fullbokat här. Det är fullt nästan
överallt, men vi hittade nåt till slut! |

Pancake Rocks, Punakaiki

Punakaiki Beach

Lake Hawea
|

Stirling Falls, Milford Sound
|

MILFORD SOUND
Queenstown 2005-02-19
Det enda vi gjorde iförrgår var att gå runt lite på
stan och bokade lite hostel och bussar.
Igår gick vi upp tidigt igen för att åka till Milford Sound,
en av de vackra fjordarna i Fiordland National Park.
Där regnar det 300 dagar om året och med vår vanliga
otur räknade vi inte med att pricka in en dag med sol. Det gjorde
vi inte heller. Molnen var låga och vi såg inte bergstopparna och den berömda Mitre Peak,
men väl vattenfallen och vattnet.
Stod uppe på taket på kryssningsbåten och huttrade.
Vinterjackan, mössan och vantarna var efterlängtade igen.
Tack vare det rikliga regnet fanns det desto fler vattenfall och det
var fantastiskt att se. Vi stannade till under det 155 m höga Stirling Falls.
Vinddraget och vattenstänket var enormt, men det var häftigt.
Och på vägen tillbaka fick vi se en massa delfiner!
Vi valde att övernatta i Te Anau på vägen tillbaka,
men när vi kom dit undrade vi varför för där fanns
inte mycket att se och att göra. Vi ägnade kvällen
åt att spela schack, läsa vetenskapsböcker och titta
på TV.
Dagen efter hade vi tänkt hitta på något, men vi
hade ingen lust att gå ut och vandra och ridningen var för
dyr.
Så vi promenerade till stan och gick och satte oss i TV-rummet
på ett annat hostel inne i centrum. Sen lyckades vi laga middag
av mat vi hittade på gratishyllan. Det blev pasta med sås
gjord på tomater, morötter, rödvin och vitlök.
Inte alls dumt!
Sen blev vi upphämtade och åkte tillbaka till Queenstown. |

Bowen Falls, Milford Sound
|
|

DUNEDIN
Dunedin 2005-02-22
Vi tog InterCity-bussen mot östkusten och anlände till
Dunedin igår. Det ar en vacker stad med skotska anor och vackra
gamla gotiska byggnader.
När jag gick på gatan sprang jag på en gammal frukostkollega
från Sydney! Lustigt!
Annars gjorde jag inte mycket igår förutom att utnyttja
vårt kostnadsfria Internet och laga en god middag med lövbiff,
pommes frites och rödvinsås.
Idag gick vi upp tidigt på morgonen för vi hade bokat en
tur på Cadbury World, en stor chokladfabrik, klockan 9.
Det var ganska intressant att se hur det går till att göra
choklad och vi fick egna doggy bags att ta med oss. På vägen
ut hade de en liten butik med billig choklad och andra prylar som
små söta nallar som luktade choklad!
Sen var det dags för nästa aktivitet: ridning! Vi hittade
äntligen ett billigt ställe och blev upphämtade vid
vårt hostel. Jag fick en häst som hette Smoothie. Vi var
fem i gruppen och jag, Linda och en tjej till fick rida själv
ganska mycket eftersom vi ridit förut. Smoothie var ganska slö
först, men sen när man väl visat honom att det gick
bra att rida fortare fick man knappt stopp på honom!
Vi red i mycket vackra omgivningar kring stranden, men stigarna var
väldigt trånga och det var svårt att rida fort. Dessutom
var det högvatten så vi kunde inte galoppera på stranden.
Efter ridningen tog vi en sightseeingtur i staden. Tittade bl.a. på
den vackra järnvägsstationen och gick till världens
brantaste gata, Baldwin Street. |

Jag och Smoothie

Dunedin Railway Station
|

Christchurch Cathedral
|

OAMARU-CHRISTCHURCH
Christchurch 2005-02-25
Då har jag nått slutmålet på min resa. Imorgon
åker jag tillbaka till Australien och Linda åkte redan
imorse.
Efter Dunedin tog vi oss till Oamaru, en liten stad med pampiga
byggnader. Jag tror att det var meningen att det skulle bli en viktig
hamnstad, men det blev aldrig det och byggnaderna ser nästan
lite malplacerade ut.
Första kvällen promenerade vi till Bushy Beach, en
strand där en koloni gulögda pingviner kommer in på
kvällarna. Vi fick se 3-4 stycken samt en säl.
Annars fanns det inte så mycket att göra i Oamaru. Gick
runt i stan, i Public Gardens samt handlade lite.
På eftermiddagen åkte jag (Linda åkte på morgonen)
till Christchurch, men vid ankomsten hade jag inte längre
nån bokning på hostlet så jag provade på Lindas
hostel, men där var också fullt. Receptionisten sa dock
att det fanns plats på ett annat hostel i utkanten av stan och
de skulle komma och hämta upp en annan tjej precis då.
Så jag åkte med. Det var inte det finaste hostel jag bott
på, men det var åtminstone en säng.
Morgonen efter hade jag fullt sjå att komma tillbaka till stan
igen, men efter ett bussbyte kom jag äntligen fram dit jag ville
bo från början. Det är ett höjdarställe
och endast för kvinnor. Rent och fräscht, mysig trädgård,
gratis tvätt och handdukar m.m.
Det blev inte mycket gjort igår, men idag har jag åkt
på en gratis sightseeingtur runt omkring stan och vid Banks Peninsula. Det var riktigt
trevligt och vackert. Sen har jag tittat på de vanliga sevärdheterna
som katedralen, Botaniska trädgården etc.
Nu är jag helt klar med Nya Zeeland, det ska bli riktigt skönt
att komma hem till Australien igen!
Dagboken fortsätter i Australien... |

Avon River

Botanic Gardens
|
|
|