 |
|
||
 |
|||
 |
||
 |
||
|
||
Venedig är en av världens vackraste, mest romantiska och mest unika städer. Belägen i en lagun och splittrad av tusentals kanaler har den knappt förändrats på 1 500 år. Över 20 miljoner besökare årligen säger en del om dess populäritet som turiststad. Detta trissar naturligtvis upp priserna och många av dess egna invånare har inte längre råd att bo kvar. Ett stort hot mot staden är bl.a. luftföroreningar och översvämningar som skadar byggnaderna. Venedig är berömd för sin filmfestival, som äger rum på ön Lido i september och anhölls första gången 1932, samt Karnevalen som firas under 10 dagar i februari. Denna tradition startade redan på 1000-talet och hölls varje år till den glömdes bort vid industrialismens intåg på 1700-talet. 1979 återupplivades den med de karaktäristiska maskerna och dräkterna. Venedig sägs ha grundats år 421 och fick sin första befolkningsexplosion 570 då invånarna i Venetien tvingades fly från lombarderna ut i lagunens träskmarker. År 726 valdes den första dogen och på 1200-talet inleddes stadens storhetstid som sjöfarts- och handelsstad. 1204 erövrades Konstantinopel och Venedig blev Bysans nya ledare. På 1500-talet hade man fått monopol på handeln i Medelhavet och territoriet hade utvidgats rejält. Turkarna blev de som satte stopp för den venetianska expansionen. 1570 förlorades Cypern, 1669 Kreta och när Morea erövrades 1718 hade man förlorat sitt sjöherravälde. 1797 belägrades staden av Napoleon som krävde dogens avgång och gav republiken till sin motståndare, Österrike, i utbyte mot Lombardiet. 1804 kröntes Napoleon till kung av Italien och återtog Venedig, men bara 10 år senare gav Wienkongressen Venetien tillbaka till Österrike. 1866 befriades Venedig och Venetien från Österrike och 1870 upptogs området i det enade Italien. 1966 drabbades hela staden av de värsta översvämningarna någonsin då vattnet i kanalerna steg med nästan 2 m och olja läckte ut ur trasiga tankar. För att bevara staden bildade UNESCO 1969 ett Rädda Venedig-projekt. |
| Piazza San Marco |
| Piazza San Marco, Markusplatsen, är Venedigs hjärta och stoltserar
med stadens främsta sevärdheter. Torget anlades för att man
skulle få en fri sikt över Dogepalatset och Markuskyrkan.
Napoleon kallade det "Europas vackraste salong". Fram till 1846 då järnvägen anlades kunde man bara anlända till Venedig med båt. Då markerade San Marcos och San Teodoros kolonner vid Piazzettan infarten till staden. Kolonnerna, som kom med som krigsbyte från Konstantinopel och restes 1172, kröns av ett stort Markuslejon respektive helgonet S:t Teodoros. Vid Markusplatsens norra sida står det vackra klocktornet Torre dell'Orologio som byggdes i renässansstil 1496-1497. Det placerades så att den kunde ses från vattnet och visa Venedigs rikedom. Emaljklockan visar månens och zodiakens faser. Trappor inuti leder upp till takterrassen och passerar klockmekaniken på vägen. |
|
| Till vänster om klocktornet ligger en rad byggnader med arkader, Procuratie Vecchie, som hyste bostäder och kontor för Venedigs prokuratorer, de högsta statsämbetsmännen efter dogerna. De uppfördes i början av 1500-talet och rymmer idag restauranger och butiker på bottenvåningarna och kontor på ovanvåningarna. Här ligger bl.a. Caffè Lavena som grundades 1750 och hade Richard Wagner som stamgäst och det Caffè Quadri som grundades 1775 och var österrikarnas favorithak under tiden då Venedig tillhörde Österrike. Det ska dock ges en varning mot extremt höga priser! |
|
| Längst till vänster ligger Museo Archeologico som främst består av grekiska
och romerska statyer och antika mynt och keramik samt det vackra biblioteket Libreria Nazionale Marciana. Byggnaderna på torgets västra sida byggdes om under Napoleons tid omkring 1810 och kallas Ala Napoleonica. Torgets södra sida upptas av Procuratie Nuove som byggdes 1582-1640. Här ligger bl.a. det berömda Caffè Florian som grundades 1720. Detta var venetianarnas café då deras antagonister, österrikarna, hängde på Quadri. Här har även berömdheter som Lord Byron, Marcel Proust, Casanova, Goethe och Charles Dickens. Mer info: www.caffeflorian.com |
|
| De övre våningarna var av Napoleon tänkt att bli ett palats för hans styvson som var vicekung av Venedig. Nu rymmer de Museo Correr (ingång från Ala Napoleonica) som huvudsakligen består av abbotten Teodoro Corrers samling av konstverk och dokument som beskriver Venedigs historia som republik. Första våningen hyser Sala Neoclassiche, Nyklassicistiska rum, med statyer och målningar av Antonio Canova, och Civiltà Veneziana som behandlar Venedigs historia med kartor, mynt, rustningar, navigationsinstrument och föremål om dogen. Andra våningen hyser Museo del Risorgimento som handlar om stadens historia fram till 1866, då Venedig blev en del av det enade Italien. Här finns ett tavelgalleri med venetianska målningar. Mer info: www.museiciviciveneziani.it |
|
| Den magnifika Basilica di San Marco (se nedan), upptar hela torgets östra sida. |
| Markuskyrkan |
| Piazza San Marco Markuskyrkan, Basilica San Marco, som vi ser idag är den tredje kyrkan på samma plats. Det första, som byggdes för att förvara evangelisten Markus kvarlevor, stod klar år 832 men totalförstördes under en brand år 932. Den andra revs på dogens order år 1036 för att ge plats åt en mer storslagen byggnad som skulle spegla landets makt. Kyrkan invigdes 1094 och var från början bara dogens privata kapell, men 1807 blev den Venedigs domkyrka. Den har flera olika arkitektoniska stilar, främst bysantisk med inslag av romansk, gotisk och renässans. |
|
| Stora delar av kyrkan täcks av fantastiska guldmosaiker, de äldsta
från omkring 1063. De finaste finns i den stora centrala kupolen,
Himmelfärdskupolen, från 1200-talet och i Pingstkupolen från
1100-talet. S:t Markus kvarlevor förvaras i högaltaret. Bakom
högaltaret finns kyrkans mest värdefulla skatt: Pala d'Oro,
en altartavla som skapades för doge Pietro Orseolo I i Konstantinopel
år 976. Den består av 250 emaljmålningar täckta av
bladguld och 2 000 ädelstenar som smaragder, rubiner, ametister, safirer
och pärlor. Mellan mittskeppet och koret står ikonostasen, en fantastisk färgrik skärm från 1394 prydd av gotiska marmorstatyer av Jungfru Maria och apostlarna åtskiljda av ett stort brons- och silverkors. |
|
| I kyrkan finns också ett museum, Museo Marciano, där man
bl.a. kan se medeltida manuskript, antika mosaiker och originalen av bronshästarna
som står på fasaden. Hästarna stals från en kapplöpningsbana
i Konstantinopel 1204. I Tesoro, Skattkammaren, finns en värdefull samling av guld, silver, glas, pokaler, konst, relikskrin, ikoner samt en törne som sägs komma från Kristus törnekrona. Många av föremålen är krigsbyten från Konstantinopel och mycket plundrades efter republikens fall 1797. Mittemot Dogepalatset och Markuskyrkan står det 98,5 m höga klocktornet, enkelt kallad Kampanilen. Det första tornet byggdes som fyr 1173, men blev under medeltiden tortyrkammare. Det skadades allvarligt efter en brand 1489 och en jordbävning 1511. |
|
| Restaureringen, som blev klar
1513, gav tornet dagens utseende. I juli 1902 upptäckte man en farlig spricka på tornets norra vägg, vilken blev större och större. Klockan 09.45 den 14 juli 1902 rasade hela tornet ihop i en hög på torget. Samma kväll samlades kommunalrådet och avsatte 500 000 lire för att bygga upp tornet igen, precis som det var, men med några förbättringar så att det inte skulle kunna kollapsa igen. Den 25 april 1912 återinvigdes tornet, varifrån har man en fantastisk utsikt över staden och ibland ända bort till Alperna. Särskilda biljetter krävs för Pala d'Oro, museet, Skattkammaren och Kampanilen. Mer info: www.basilicasanmarco.it |
| Dogepalatset |
| Piazzetta Dogepalatset, Palazzo Ducale, började byggas på 800-talet som ett befäst slott men det förstördes senare under ett antal bränder. Dagens gotiska byggnad, byggd av rosa venetiansk marmor och vit sten från Istrien, är från 1300- och början av 1400-talet. En stor del av byggnaden förstördes också under en brand 1577 men man lyckades bygga upp det exakt som den var. Palatset användes som dogens ämbetsbostad, senatens samlingsplats, tingsrätt och fängelse. |
|
| Från huvudingången passerar man först genom Museo dell'Opera
ut till borggården med sina magnifika brunnar från 1500-talet
och den vackra marmortrappan Scala dei Giganti, Jättarnas
trappa, som fått sitt namn av statyerna av Mars och Neptunus som tronar
på dess topp. Bakom statyerna skedde kröningarna av de nya dogerna.
Trappan Scala dei Censori leder upp till första våningen var
den magnifika Scala d'Oro, Gyllene trappan, tar över
upp till andra våningen. Trappan, som byggdes 1538-1559, har fått
sitt namn av det vackra välvda taket ovanför i gyllene stuckatur. Representationsvåningarna och dogens privata rum på andra våningen är mycket vackert utsmyckade även om mycket plundrades av Napoleon. Sala del Maggior Consiglio, Stora rådets sal, användes som sammanträdessal för Stora rådet och för banketter. Väggarna och taket täcks av guldstuckatur och enorma fantastiska målningar t.ex. Tintorettos Paradiso, en av världens största oljemålningar på hela 7x22 m, samt en fris föreställande de 76 första dogerna. |
|
| Härifrån kan man också via korridorer och trappor ta sig till Ponte dei Sospiri, Suckarnas Bro, som förbinder Doge-palatset med Prigioni Nuove, Nya fängelserna, som byggdes på östra sidan om Rio di Palazzo della Paglia 1556-1595 då Prigioni Vecchie, Gamla fängelserna, i själva Dogepalatset inte räckte till. Bron byggdes år 1600 och har fått sitt namn efter fångarnas jämmer när de fördes till sina celler. Fängelseceller fanns både högst upp under taket och på bottenvåningen. Den guidade turen Itinerari Segreti visar de Gamla fängelserna inklusive tortyrkammaren och Casanovas cell under taket. Guiden visar också hur han lyckades fly genom ett hål i taket. |
|
| Tredje våningen upptas av rådssalarna med fantastiska tak- och
väggmålningar. Det vackraste rummet är Sala del
Consiglio dei Dieci
var Tiomannarådet, som utredde och beivrade
brott mot statens säkerhet, höll sina möten. Armeria, Rustkammaren
har en av Europas finaste vapensamlingar. Mer info: palazzoducale.visitmuve.it/en |
| Övriga San Marco |
| Förutom Markusplatsen finns det många sevärdheter längs de smala gränderna i stadsdelen San Marco. Teatro La Fenice (Campo San Fantin) byggdes 1792 i klassicistisk stil och är Venedigs äldsta teater. 1836 eldhärjades den invändigt men byggdes upp snabbt igen och fick samtidigt sitt namn (efter Fågel Fenix) för hur den rest sig upp ur askan. Dessvärre totalförstördes den igen i en anlagd brand 1996, orsakad av två elektriker vars arbetsgivare riskerade stora böter p.g.a. förseningar. 2001 påbörjades återuppbyggnaden i 1800-talsstil och 2004 hade man öppnat igen. Mer info: www.teatrolafenice.it |
|
| Palazzo Contarini del Bovolo (Corte Contarini del Bovolo) kan vara svårt att hitta bland de minimala gränderna, men det är värt att ta sig hit. "Bovolo" betyder snigelskal på venetiansk dialekt och syftar på den vackra spiralformade yttertrappan. Palatset byggdes i slutet på 1400-talet. |
|
| Stadsdelen är full av magnifika kyrkor. Den vackra Santo Stefano (Campo Santo Stefano) från 1300-talet har ett av Venedigs finaste trätak och ett lutande klocktorn. Kyrkan har avhelgats flera gånger på grund av de många våldsamheter som ägt rum här. Santa Maria del Giglio, även kallad Santa Maria Zobenigo (Campo Santa Maria del Giglio), byggdes på 800-talet och den vackra barockfasaden, med kartor över olika europeiska städer som de var 1678, bekostades av en förmögen skepps- och diplomatfamilj. 1500-talskyrkan San Salvatore (Campo San Salvatore) har en fin venetiansk renässansinteriör och det finns rikligt med målningar och monument. |
|
| Längs Canal Grande ligger flera vackra palats på rad: Palazzo Manin-Dolfin byggt 1538-1540, gotiska Palazzo Bembo från 1400-talet, Palazzo Farsetti och Palazzo Loredan byggdes båda omkring år 1200, slogs ihop 1868 och rymmer nu stadsfullmäktige, Palazzo Grimani byggt i renässansstil 1556 och idag säte för stadens apellationsdomstol, Palazzo Corner-Spinelli byggt i renässansstil 1490-1510, gotiska Palazzo Garzoni de fyra sammanbundna Palazzi Mocenigo, Palazzo Contarini dalle Figure i renässansstil, Palazzo Grassi från 1730-talet, Palazzo Falier, Palazzo Giustinian-Lolin, direkt efter Ponte Accademia Palazzo Franchetti Cavalli som tillhörde ärkehertig Friedrich av Österrike, Palazzo Barbaro där konstnären Monet och författaren Henry James arbetat, den magnifika Ca' Grande som ägdes av en av Venedigs rikaste familjer, det gotiska Palazzo Pisani-Gritti från 1400-talet som idag är lyxhotell, det lilla bedårande Palazzo Contarini Fasan också från 1400-talet och strax före Piazza San Marco ligger sengotiska Palazzo Giustinian byggt 1474, en gång hotell men idag Biennalens högkvarter. |
|
| Strax utanför San Marco ligger ön San Giorgio Maggiore, vars bedårande kyrka med samma namn är motiv på otaliga målningar från Venedig tack vare sitt vackra läge. Kyrkan och klostret byggdes 1559-1580 och har många berömda målningar. Klostret plundrades vid republikens fall 1797 och 1851 blev det artilleriets högkvarter. 1951 förvandlades det till ett kulturcentrum med internationella evenemang, utställningar och en friluftsteater. Från toppen av det 60 m höga klocktornet har man underbar utsikt över hamnen och staden. |
|
| Castello |
| Öster om San Marco ligger Castello, Venedigs största stadsdel, som fick sitt namn efter den 700-talsbefästning som låg på San Pietro, en ö som länge var stadens religiösa centrum. Stadsdelens industriella centrum var Arsenalen (se nedan) med de stora skeppsvarv där man byggde Venedigs framgångsrika krigsfartygsflotta. |
|
| Castellos populäraste plats är kajpromenaden Riva degli Schiavoni som anlades på 1400-talet och erbjuder en underbar utsikt över San Giorgio Maggiore. Här ligger också det berömda lyxhotellet Hotel Danieli som byggdes på 1300-talet och var stadens första operalokal. Palatset blev hotell 1822 och flera av gästerna var berömda författare, konstnärer och kompositörer. Det har också medverkat i flera filmer, t.ex. "The Tourist" (2010). Mer info: www.danielihotelvenice.com |
|
| Strax bakom Riva degli Schiavoni ligger kyrkan San Zaccaria (Campo San Zaccaria) som grundades på 800-talet men byggdes om 1444-1515. Fasaden gjordes från början i gotik men man gick så småningom över till klassicism och är idag en härlig blandning av gotik, klassisk renässans och överdådig barock. I kyrkan finns relikerna av åtta doger. |
|
| Stadsdelens främsta kyrka är dock den stora Santi Giovanni
e Paolo (Campo Santi Giovanni e Paolo) som byggdes av dominikanerna
för att tävla med fransiskanernas Frari i storlek och prakt. Den
kallas ibland Venedigs Pantheon och uppfördes i gotisk stil 1333-1430.
Här finns storslagna monument efter 25 doger och en vacker takmålning
av Piazzetta. Den gamla marknadsplatsen Campo Santa Maria Formosa är ett av Venedigs vackraste torg omgärdat av restauranger, vackra palats som venetiansk-bysantiska Palazzo Vitturi och gotiska Palazzo Donà samt kyrkan Santa Maria Formosa från 1492. Strax söder om Campo Santa Maria Formosa ligger Palazzo Querini-Stampalia som byggdes på 1500-talet av en konstintresserad familj som fyllde palatset med fantastiska målningar. 1868 testamenterade den sista familjemedlemmen palatset med dess konstsamling till Querini-stiftelsen. Palatsets insida byggdes om på 1940- och 1950-talen och fick tillsammans med trädgården en mer modern design. På första våningen finns ett bibliotek och andra våningen hyser Museo della Fondazione Querini-Stampalia som förutom den stora konstsamlingen också visar möbler, familjeporträtt och papper som tillhörde Querini-släkten. Mer info: www.querinistampalia.org |
| Arsenalen |
| Venedig
var en gång en av världens främsta sjöfartsnationer
och dess nav, Arsenalen, grundades 1104. En utbyggnad mellan 1300-talet
och 1500-talet gjorde den till världens största skeppsvarv med
300 sjöfartsföretag och totalt 16 000 anställda som kunde
bygga de stora galärer inom ett dygn tack vare den effektiva löpande
band-principen. På 1600-talet hade det venetianska riket börjat förfalla och därmed också skeppsproduktionen. 1797 föll republiken Venedig och Napoleon förstörde dockorna och plundrade dogens festslup på dess skatter. Kanoner och bronsbeslag smältes ned och blev till monument över den franska revolutionen. Området byggdes dock upp igen och användes fram till första världskriget som varv för italienska flottan. Idag kontrollerar militär området och är huvudsak-ligen stängt för allmänheten, men vaporetto 41 och 42 trafikerar stora delar av Arsenalen och man får delvis insyn från bron vid portvalvet. Valvet i renässansstil kröns av två lejon som minner om den kristna segern över turkarna i slaget vid Lepanto 1571. Delar av Arsenalen, t.ex. det gamla repslageriet, har börjat användas till konserter och utställningar. Här finns också ett forskningskonsortium som utvecklar marin teknologi. |
|
| Vid Arsenalen ligger Museo Storico Navale (Campo San Biagio, Arsenale),
ett sjöfartsmuseum som grundades av österrikarna 1815. Samlingen
började med ett antal fartygsmodeller som producerats i Arsenalen på
1600-talet. Så småningom utökades den med allt man kunde
hitta med marin anknytning. På fyra våningar visas idag huvudsaklingen
venetiansk och italiensk sjöfarts-historia med föremål från
1600-talet fram till idag gondoler, inklusive en kopia av dogens festslup Bucintoro och de mänskliga torpeder som användes för
att sänka engelska skepp under andra världskriget. Det finns till
och med ett litet rum för svensk sjöfartshistoria. Mer info: www.arsenaledivenezia.it |
| Rialto |
| En
av Venedigs huvudattraktioner är den världsberömda Rialtobron,
Ponte di Rialto, som leder över Canal Grande och utgör stadens
geografiska mittpunkt. Det var omkring Rialto Venedig började utvecklas
och det blev snart dess kommersiella centrum. Affärer trängs än
idag på båda sidor om den centrala passagen och här är
alltid fullt av turister som letar souvenirer. Första förbindelsen över Canal Grande var en pontonbro byggd 1181, Ponte della Moneta. Den ökade handeln omkring bron och trafiken på den ledde till att man ersatte den med en träbro 1250. Bron fick namnen Ponte di Rialto för förbindelsen med Rialtomarknaderna. Under första halvan av 1400-talet byggdes två rader med butiker på vardera sida av bron och hyresinkomsterna användes till att underhålla den. Bron brann delvis upp 1310 och kollapsade 1444 och 1524, vilket ledde till att man 1503 föreslog att man skulle bygga om bron i sten. Flera arkitekter diskuterades, däribland Michelangelo, men Antonio da Ponte, valdes ut och den nya Rialtobron, anmärkningsvärt likt den föregående i trä, stod slutligen klar 1591 efter 3 års byggande. Fram till 1854 var Rialtobron den enda bron över Canal Grande. |
|
| Billiga souvenirer, t-shirts, pasta, olivolja, fisk och frukt och grönsaker
hittas på och omkring Rialtobron, de så kallade Rialtomarknaderna. Stadens marknad flyttades hit i slutet av 1000-talet och det var här stadens invånare köpte och sålde de exotiska importerade varor som just avlossats från fartygen. Efter en våldsam brand på 1500-talet byggde man ett komplex av torg och portar väster om Rialtobron med särskilda områden för de olika varorna. Idag kan man köpa fisk, frukt och grönsaker till moderata priser. I närheten av Rialtomarknaderna kan man också hitta en mängd souvenirer, gourmetmat som olja, vin, pasta och lokala specialiteter. |
| San Polo & Santa Croce |
| Dorsoduro,
som betyder "hård ryggrad" har fått sitt namn efter
den hårda mark stadsdelen är byggt på. Här finns en
mängd vackra kyrkor, bl.a. en av Venedigs äldsta, den praktfulla San Nicolò dei Mendicoli (Campo San Nicolò), som ursprungligen
är från 1100-talet, men har byggts om flera gånger. Under
den stora översvämningen 1966 skadades kyrkan svårt men
renoverades grundligt på 1970-talet. Den har mycket vackra utsmyckningar
och väggmålningar. Dorsoduros främsta kyrka är dock den imponerande Santa Maria della Salute (Campo della Salute) med sitt perfekta läge invid Canal Grandes mynning. Barockkyrkan uppfördes 1630-1687 i Jungfru Marias ära som tack för att Venedig befriades från pesten 1630, vilket också gett den sitt namn (salute=räddning, hälsa). Den åttakantiga formen ska symbolisera Guds moders krona. Insidan badar av ljuset från fönstrena i väggarna och i kupolen. De främsta skatterna är det unika barockaltaret med en ikon av Maria och framför allt sakristian vars tak täcks av tre fantastiska Titianmålningar. |
|
| I Dorsoduro finns också ett av Venedigs vackraste palats, Ca' Rezzonico (Fondamenta Rezzonico 3136), som också är ett av de få i Venedig som är öppna för allmänheten. Det påbörjades 1649, men bygget avstannade när familjen som beställt det fick ont om pengar. Familjen Rezzonico köpte det ofärdiga barockpalatset 1712 och färdigställde det. Sedan 1934 rymmer palatset Museo del Settecento Veneziano, ett museum om 1700-talets Venedig. Här man kan se målningar, fresker och tidstypiska möbler. Dess främsta rum är den stora balsalen, Salone da Ballo, och Tronsalen, Sala del Trono, med en fantastisk takfresk av Tiepolo. Från museet har man också en fantastisk utsikt över Canal Grande. Mer info: carezzonico.visitmuve.it |
|
| Precis norr om Ca' Rezzonico ligger tre andra vackra palats: Palazzo Nani, Palazzo Giustinian som byggdes på 1400-talet och var Richard Wagners hem 1858-1859 då han skrev andra akten av Tristan & Isolde samt nygotiska Ca'Foscari som byggdes 1437, var den franska kungen Henrik III:s bostad 1574 och idag säte för universitetet. |
|
| Längs Dorsoduros södra kaj sträcker sig den härliga promenaden Zattere, Fornamenta della Zattere, med charmiga uteserveringar och underbar utsikt över lagunen och Redentore-kyrkan på Giudecca. Här ligger också den vackra kyrkan Gesuati som började byggas 1726 och återspeglar Il Redentore. Interiören är rikt utsmyckad med bl.a. Tiepolos vackra takfresk, S:t Dominicus liv. |
|
| Världens största samling venetiansk konst finns på Gallerie
dell'Accademia (Campo della Carità) som inryms i tre gamla kyrkobyggnader.
Samlingen, som sträcker sig från 1300-talet till 1700-talet,
baseras på Giovanni Battista Piazzettas konstakademi som han grundade
1750. 1807 flyttades den till den nuvarande platsen av Napolen samtidigt
som den utvidgades med verk från de kyrkor och kloster han stängt.
Samlingen är indelad i Bysantisk och internationell konst; Tidig renässans;
Högrenässans; Barock, genre och landskap samt Ceremoniellt måleri. På andra våningen ligger galleriet Quadreria med verk av bl.a. Bellini, Tintoretto och Veronese. Mer info: www.gallerieaccademia.it |
|
| Utmed vid Canal Grande ligger Palazzo Venier dei Leoni som rymmer Peggy Guggenheims konstsamling, en av stadens mest besökta sevärdheter. Palatset från 1700-talet skulle egentligen bli fyra våningar högt, men det blev inte mer än en, vilket förklarar det lite märkliga fasaden och platta taket. Den amerikanska miljonären, konst-samlerskan och mecenaten Peggy Guggenheim köpte palatset 1949 och bodde här till sin död 1979. Hon efterlämnade en samling med hennes favoritkonstnärer från i stort sett alla konstriktningar under 1900-talet, däribland kubismen, surrealismen och futurismen. I palatset finns idag omkring 200 moderna målningar och skulpturer av konstnärer som Picasso, Miró, Kandinsky, Dalì, Chagall, Magritte, de Chirico, Mondrian samt Jackson Pollock som upptäcktes av Guggenheim. |
|
| Till galleriet hör också en skulpturpark och Peggy Guggenheims
privatbostad, båda öppna för allmänheten. Mer info: www.guggenheim-venice.it/inglese Strax norrut kan man se den spektakulära fasaden på Palazzo Barbarigo med sina mosaiker. |
|
| Cannaregio |
| Inte
så många turister tar sig hit till stadens nordligaste stadsdel
var mer än en tredjedel av stadens befolking bor. Därför
är Cannaregio Venedigs lugnaste och mest oförstörda område
med små butiker, restauranger, slitna hus och tvätt som hänger
på linor över de trånga gränderna. En av Cannaregios och Canal Grandes största sevärdheter är Ca' d'Oro, Guldhuset, som tillhör de främsta exemplen på venetiansk gotik. Palatset, som fått sitt namn av de gulddekorationer som från början prydde fasaden, byggdes 1421-1440 och var tänkt att bli det mest magnifika i staden. Huset byggdes om flera gånger under 1500-talet och mot slutet av 1700-talet var det mycket nedgånget. En rysk prins köpte det till en berömd ballerina 1846 och därefter följde en omfattande restaurering som förvanskade palatset. Nästa ägare, konstmecenaten Franchetti, lyckades bättre med restaureringen, men det är ändå inte mycket som påminner om palatsets ursprungliga utseende. 1915 testamenterades Ca' d'Oro till staten 1915 och rymmer idag Galleria Franchetti, en samling gobelänger, skulpturer, målningar och bronsföremål. Mer info: www.cadoro.org |
|
| Invid Canal Grande ligger också den praktfulla renässanspalatset Ca' Vendramin Calergi som byggdes 1481-1509 och rymmer sedan 1959 Venedigs casino. Den tyske kompositören Richard Wagner, som spenderade mycket tid i Venedig, dog i palatset 1883 och i några av rummen han bodde i finns Museo Wagner med den största samlingen Wagnermemorabilia utanför Bayreuth. Mer info: www.casinovenezia.it/en |
|
| I västra änden av stadsdelen ligger 1600-talspalatset Palazzo
Labia (Fonda-menta Labia, ingång från Campo San Geremia)
som byggdes av den förmögna köpmannasläkten Labia. Sedan
dess har det använts som kyrklig stiftelse, skola och ungkarlshotell,
idag ägs det av RAI, det statliga TV- och radio-bolaget. Man kan besöka
palatset och beskåda Tiepolos vackra fresker om man ringer innan. Cannaregio har också en av Venedigs populäraste kyrkor, Santa Maria dei Miracoli (Campo dei Miracoli), ett tidigt renässansmästerverk uppförd 1481-1489. Fasaden, som brukar liknas vid ett smyckeskrin, är smyckad i marmor i rosa, vitt och grått. Både fasaden och insidan har vackra basreliefer och statyer. |
|
| Den gotiska tegelkyrkan Madonna dell'Orto (Campo Madonna dell'Orto)
byggdes på 1400-talet och ersatte samtidigt en äldre kyrkan från
1300-talet. Anledningen till ombyggnaden, och dessutom omdöpandet,
var att man i en närliggande trädgård år 1377 hittat
en staty av jungfru Maria som sas ha övernaturliga krafter. Statyn, Madonna col Bambino, finns idag i San Mauro-kapellet. Kyrkan har
också många verk av Tintoretto, som föddes, levde och dog
i Cannaregio och begravdes i Madonna dell'Orto. Imponerande är också kyrkan Santa Maria Assunta detta I Gesuiti (Campo dei Gesuiti), som 1657 togs över av jesuiterna, vilka döpte om den och gjorde lät den byggas om i romansk barock. Både exteriören och interiören är rikt utsmyckade. Insidan med vit och gyllene stuckatur, golv i vit och grön marmor samt vackra målningar. |
|
| I mitten av Cannaregio ligger Ghetto, en litet område i vilket man 1516 beslöt hålla alla stadens judar fängslade. Breda kanaler inhägnade ön som bevakades av kristna vakter. Judarna fick bara lämna ghettot under dagtid, de tvingades bära igenkännande märken eller mössor och fick endast ha vissa yrken. Området utökades efter hand som den judiska befolkningen steg. Först 1866 blev judarna fria helt, men Ghettot har fortfarande en judisk karaktär med kosher-butiker, ett judiskt bageri och synagogor. Mer info: www.ghetto.it |
|
| Lido |
| Lido
är en 12 km lång sandbank som fungerar som en naturlig barriär
mellan Venedig och Adriatiska havet. Det är den enda ön i lagunen
med biltrafik och trafiken är synnerligen hård, framför
allt på sommaren när turister och lokalbor vallfärdar hit
för stränderna och för att komma bort från staden. Som semesterort började Lido utvecklas i slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet hade det blivit en av Europas mest fashionabla badorter med berömda filmstjärnor, kungligheter och författare som besökare. Det är inte lika fashionabelt här idag, men casinot och många lyxhotell finns fortfarande kvar från glansdagarna på 1930-talet, däribland det edvardianska palatset Hôtel des Bains (Via Lungomare G Marconi 17) som byggdes 1900. Det figurerade i boken och filmen "Döden i Venedig" (1971) och i "The English Patient" (1996). Hotellet stängde dock 2010 för att byggas om till lyxiga lägenheter. |
|
| Ett annat klassiskt hotell är Grande Albergo Ausonia & Hungaria som byggdes i art nouveau-stil 1907. Fasaden är täckt av en magnifik färgglad mosaikfasad från 1913. Mer info: www.hungaria.it |
|
| De lyxigaste hotellen och bästa stränderna finns
längs Lungomare G Marconi som dock tar dyrt inträde.
Gratis stränder finns i San Nicolò i norr och Alberoni i söder. Vid färjeläget börjar Lidos främsta shoppinggata Gran Viale Santa Maria Elisabetta. Strax norrut ligger den historiska orten San Nicolò med en kyrka, ett benediktinskt kloster grundat 1044 och en judisk gravplats från 1386. Från San Nicolò har man också utsikt över ön Le Vignole och befästningen Forte di Sant'Andrea som byggdes 1435-1449 för att vakta den största farleden in till lagunen. |
|
| Den norra delen upptas i övrigt av ett flygfält vars flygklubb
anordnar privata flyglektioner och fallskärmshoppning. Störst folkmassor och stjärnglans får Lido i slutet av augusti och början av september när den internationella filmfestivalen äger rum. Festivalen invigdes 1932 och 1936 byggdes Palazzo del Cinema, där många av filmerna visas. Ta sig hit: Vaporetti nr 1, 6, 14, 51, 52, 61, 62 och 82. |
| Murano |
| Murano är ett litet mini-Venedig med sina små öar som förbinds av broar. Ön är mest känd för sin glasblåsning som funnits här sedan 1291 då man på grund av brandrisken och röken flyttade hit glasblåsarna med deras smältugnar från staden. Den stora industrin ledde till att Murano fick självstyre med t.ex. egen myntprägling. Man var också Europas ledande glastillverkare under 1400- och 1500-talen och glasblåsarna fick fantastiska förmåner, men kunde å andra sidan straffas hårt - ibland till och med dödas - om man lämnade ön för att arbeta någon annanstans. Man kan idag se hur glasblåsarna arbetar, men försäljarna kan vara besvärliga. Hjärtat i glasblåsardistriktet är Fondamenta dei Vetrai. |
|
| Murano har en del historiska byggnader som vittnar om öns rika historia.
Den främsta är 1100-talskyrkan Basilica dei Santi Maria
e Donato (Fondamenta Giustinian) med fantastiskt mosaikgolv och
en vacker kolonadprydd absid som speglar sig i vattnet. I det gotiska 1600-talspalatset Palazzo Guistinian ligger glasmuseet Museo del Vetro (Fondamenta Giustinian) som stoltserar med en av världens största samling antikt glas samt en avdelning för modernt glas. Mer info: museovetro.visitmuve.it/en |
|
| I december varje år firas Natale di Vetro, Glasjulen, för att fira den traditionella glastillverkningen. Då kan man se lysande glaskronor, glasskulpturer och livedemonstrationer av glasblåsning, men det arrangeras även musikkonserter och Glassworks Regatta, en båttävling på Muranos Grand Canal. Ta sig hit: Vaporetti nr 12, 41 eller 42 från Fondamente Nuove i Cannaregio eller DM från Piazzale Roma |
| Burano |
| Burano
ligger i norra delen av lagunen en bra bit från centrala Venedig.
Det är en av lagunens vänligaste öar, vilket till stor del
beror på att den i större grad varit självförsörjande
och mindre beroende av turism. Detta vill man bevara och många nekas
startande av hotellverksamhet. Ön känns lätt igen på sina färgglada fiskarehus, vilka målades i olika starka färger så att fiskarna skulle känna igen dem från havet. |
|
| Huvudgatan, Via Baldassare Galuppi, är uppkallade efter kompositören som föddes här 1706. Här säljs spetsar och linne i de små stånden och färsk fisk på uteserveringarna. Det är just spetsknyppling och fiske som är Buranobornas specialitet. Burano-spetsen var den mest eftersökta i Europa på 1500-talet, men intresset dalade en del på på 1700-talet på grund av den utländska konkurrensen och republikens fall. Men för att öka öns inkomster startade man knypplarskolan Scuola dei Merletti 1872. Efterfrågan på handgjord spets minskade mot mitten av 1900-talet, dels på grund av ändrade modetrender och dels för att billigare fabrikstillverkad spets blev vanligare. Skolan stängde 1970 men 1978 startade man en fond för att bevara konsten och 1981 grundades Museo Merletto (Piazza Galuppi) i den gamla skolan. Här visas spets från 1500- till 1900-talet inklusive spets tillverkad i skolan. Man får se hur den traditionella buranospetsen tillverkas och lära sig att se skillnad på taiwanesiskt spets och äkta buranospets. Mer info: museomerletto.visitmuve.it/en |
|
| Snett emot museet ligger 1500-talskyrkan San Martino med
sitt lutande torn. Ta sig hit: Vaporetto nr 12 från Fondamente Nuove i Cannaregio |
Tillbaka till toppen |
